Vaknade med tårar i ögonen...

Jag brukar sällan drömma om min familj, vet inte varför men så är det bara. Framförallt brukar jag inte drömma om min pappa, men inatt gjorde jag det. Han gick bort redan när jag var tolv år så det är många år sedan nu, men han finns ständigt med mig på ett eller annat sätt. Han brukar dock enbart stanna i mina vakna tankar och inte besöka mig om nätterna... Men inatt gjode han mig riktigt ledsen, vi bråkade om en speciell tavla som är en avbild på min mormor och morfars hus. Han tyckte att jag alltid hade prioriterat dem, och när han skrek de orden till mig fick han mig att börja gråta... Jag vill inte gå in exakt på vad som hände sen, trots att jag minns det. Men vet ni vad, jag fick honom att börja gråta också, i den stunden jag berättade att jag jämt får en speciell känsla i kroppen varje gång åker förbi min farmor och farfars hus trots att de gick bort när jag bara var en liten flicka. Jag har aldrig glömt någon av dem, men sen ska det erkännas att min mormor och jag hade en speciell relation när hon levde. Det går inte en dag utan att jag saknar henne, men det betyder inte att jag inte sörjer även mina farföräldrar. Eller är det det du tror pappa? Jag vill inte att du ska känna så...