Akvariumet står kvar orört på bänken, jag har inte haft ork att varken göra iordning det eller tömma det på vattnet. Det liksom står där och väntar på Fjalar, trots att han inte kommer hem mer. Varje gång jag går förbi där tror jag dock att jag ska mötas av en liten söt och nyfiken krabat som tigger om min uppmärksamhet. Ibland kan jag rent av se honom, men sen inser jag vad som faktiskt har hänt och då blir det suddigt framför ögonen igen. Jag älskade verkligen den här lillen, sen får folk tycka att det är hur knäppt som helst. Men det var inte vilken sköldpadda som helst.
Många har frågat mig om jag inte ska köpa en ny, men just nu känns det som att ingen någonsin ska få flytta in i Fjalars gamla hus. Men kanske en dag, när allt har lagt sig. Men jag vet att ingen någonsin kommer kunna ändra på att Fjalar är och förblir nummer ett i sköldpaddsvärlden.
Vi har hunnit med mycket, Fjalar och jag. Egentligen trodde jag aldrig att han ens skulle överleva flytten från Gävle ner till mig. Jag trodde inte jag heller skulle klara den resan för den delen, men det gjorde vi. Jag undrade dock om det verkligen var rätt, trots att jag tjatat på John i åtminstone ett år att jag ville ha honom. Men jag hade endast hållt i honom en gång innan och nu när han verkligen var min kändes det overkligt. Men med en ryggsäck som vägde multum samt en vagn med akvarium och tillbehör begav sig Fjalar och jag på tåget i alla fall. Han fick åka i kartong och det är nog troligtvis första och sista gången som jag tillbringar största delen på toaletten på ett tåg. Jag var livrädd att han skulle torka ut, så jag bytte ut de blöta pappershanddukarna som låg i botten med väldigt jämna mellanrum. Jag var oerfaren och Fjalar skrattade nog åt mitt famliga och livrädda sätt att hantera honom. Men han var nöjd att få komma upp en stund varje gång jag skulle byta ut pappret, inte ville väl han sitta i en kartong heller. Efter åtta timmar kom vi fram och vi var helt slut, men lättade och glada över att vara hemma.
Väl hemma fick han sitt hus på hederplatsen i rummet där han kunde ha koll på läget. Han gillade att se vad man gjorde och var det så att han var på golvet så kom han alltid gående efter en i sin egna lilla takt. Han gillade sällskap och gud vad vi har kelat. Antagligen var jag mer för gosandet än vad han någonsin var, men fem minuter då och då kunde han gilla. Men mer än så var inte intressant för hans del att sitta i knät, han gillade dock när man gick runt med honom. Han var om möjligt mer nyfiken än mig och att få krypa in bland varje vrå i rummet var det bästa han visste. Till att börja med var han bannlyst från tv-rummet för att han inte skulle försvinna in under soffan eller nåt liknande, men till slut så fick han helt enkelt gå dit han ville. Det gick ändå inte att stoppa honom. När han kom fram såg han ut som en enda dammtuss, kanske är lite bevis på hur ofta jag städar ;P I alla fall så blev det till att bada i vattenstrålen från tvättstället innan han släpptes ner i vattnet igen. Detta momentet var det enda som kunde få honom vansinnig, fråga mig inte varför. Men det var inte alls populärt att bli tvättad där under, kanske för att det inte alls var kul att bli tvättad under magen. Fy för mig. Jäkla brud tänkte han nog, jag kan tvätta mig själv faktiskt ;p
Vi har i alla fall haft roligt, och han var bara sådär underbar som man kan tänka sig. Många har bilden av att sköldpaddor är sega, men det är inte helt rätt. Inte för att de är något snabbt djur, men han var en höjdare på att simma och han kunde gå fram och tillbaka, om och om igen, mellan mitt kök och vardagsrum beroende på var man var. Och var det så att man duschade och hade dörren öppen kunde man se en liten Fjalar på tröklen ganska snart, såvida han inte hade tagit tillfället i akt att gå under sängen eller nåt annat sånt där jobbigt ställe att få ut honom ifrån. Men han gillade det, och att Fjalle var på upptäcktsfärd var inget konstigt. Jag kommer ihåg hur jag höll på att få panik en gång när jag inte kunde hitta honom, men då hade han väl krånglat in sig i mina gardiner och gömt sig där. Mysigt tyckte han.
Jag hade dock hoppats på att vi skulle ha fått många fler minnen ihop, men så blev det inte. Jag tänker inte ens skriva om det som hände igår natt, det gör för ont. Jag såg emerllertid i hans ögon hur han kämpade och bad om hjälp. Jag såg även hans hejdå. Vid tvåtiden på natten så bad jag honom att somna in, jag orkade inte se honom plågas mer. Jag hann tala om att han var världens underbaraste och bästa sköldpadda och kort därefter så tog det slut... Jag har så mycket att säga, så mycket känslor men jag förstår att det troligtvis låter patetiskt i de flestas öron och att det kanske inte är roligt att läsa om en sköldpadda i blogginlägg efter blogginlägg. Men den största anledningen till att jag inte fortsätter denna historia här och nu är för att det gör ont.
Med tårar inser jag dock att Fjalar gått vidare till Turtle Heaven och jag hoppas att han i denna sekund simmar i en liten sjö i någon regnskog, kanske ligger han på en sten och solar medan han har sikte på en fisk som snart ska bli hans kvällsmat. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det är så.
Som om inte gårdagens helkväll räckte har jag haft en ny fikakväll idag, Sara och Thomas var här och hälsade på. Deras två små flickor, Julia och Alice var oxå med. Jättesöta! Det var första gången jag såg Alice och hon är över ett år nu, det bevisar väl hur ofta vi träffas. Sara hade dessutom med sig en inflyttningspresent till mig och jag har bott här i typ 15 månader. Skrämmande att vi ses så sällan, hon och jag som var bästissar förr. Hur eller hur så fick jag jättefina ljusstakar av henne. De var svarta. Me like! I mitt kök går allt i svart, vitt och grönt så det kommer bli kanon.
