onsdag 19 september 2007

Till han i det vita linnet ...

Du såg på mig och la din hand på mitt lår. Dina händer var perfekta, sådär stora och manliga som jag gillar. Och dina ögon tittade på mig på det där perfekta sättet, precis så som mina inte gör. Ändå sa jag nej tack. Tack, men nej tack. Tack, men dina läppar får inte smaka mina. Mina får inte heller smaka dina. Jag ville inte förstöra det som eventuellt kunde bli något. Jag ville inte att imorgon skulle bli förstört redan idag.

4 kommentarer:

Anonym sa...

tänk om dagen idag blir förstörd av för mycket tänkande på morgondagen då...

Anonym sa...

Caroline: Haha, du ska alltid föra en tanke som redan är djup till att bli ännu djupare. Hur lyckas du ens? *ler*

Anonym sa...

Hihihihi!!! Min stora passion här i livet! :)

Anonym sa...

Caroline: Haha, jag delar den med dig vännen =)